Bondgården

Pedagogerna och barnen diskuterar hur man skulle kunna visa Herr Ljungblad hur en

bondgård ser ut. De kommer fram till att det bästa sättet är att själva först besöka en bondgård

för att se hur det ser ut i verkligheten. När barnen har varit där kommer de fram till att de 

borde bygga upp en liten bondgård eftersom den riktiga är för stor att ta med till förskolan.

Barnen får använda olika sorters material för att bygga det de vill ha med på sin bondgård och diskuterar  tillsammans med pedagogerna även kring vilka djur och växter som ska vara med på denna.

Man får mjölk från kossor, kött från grisen, ägg från höns och mjöl kommer ifrån bland annat vete.

Ett sådant här arbete kräver att barnen får hjälp av pedagogerna för att kunna samarbeta med varandra. Barnen behöver få känna att de kan göra sina röster hörda och samtidigt lyssna på varandra. Vilken plats är bäst att bygga en lada, hagar eller platser att odla på? Vad ska vi använda för material att bygga med och får alla saker som barnen vill ha med plats?

Engdahl m.fl. (2012) menar ett sådant här arbete, när barnen får använda olika sorts material, inte bara är ett möte med material utan även ett möte med den fysiska miljön och naturen. Samtidigt utgör ett sådant här projekt också ett möte mellan barnens olika, skiftande erfarenheter. Alla barn på förskolan har kanske inte sett en gris annat än på bild. Det innebär att åsikterna och hur barnen tror att gris ska bo och vad den behöver för att överleva kan skifta mycket. Samtidigt finns det gott om utrymme för barnens fantasi, grisen som ska bo på deras miniatyrbondgård kanske inte är som andra grisar, utan hellre vill bo som en hund. Så länge barnen kan motivera varför de vill att saker ska vara på ett sätt behöver man som pedagog kanske inte gå in med pekpinnar och säga att det är fel, om samarbetet mellan barnen, när de arbetar med att bygga upp bondgården fungerar bra och kanske utvecklar de en historia runt de olika djuren.